Nyopererad 25-åring
Nu är jag här igen. Varit borta länge nu, inte utan anledning. Jag har helt enkelt inte orkat bry mig om bloggandet på ett tag. Vet inte riktigt var jag ska börja berätta. Jag tror jag börjar för precis en vecka sedan. Då var det den 18 oktober. Jag fyllde 25 år. Om jag ska vara helt ärlig var det en riktigt kass födelsedag! Jag låg på sjukhus utan födelsedagsfirande, utan presenter, utan sällskap, men jag fick i alla fall en blomma i en plastmugg av sjuksköterskorna på sjukhuset. Inte ens någon frukost på sängen blev det, och jag som älskar frukost! Att äta i sängen hör ju annars till när man ligger på sjukhus, men inte om man ligger med dropp och inte får äta något utifall läkarna bestämmer sig för operation.
I sjukhussängen hade jag hamnat kvällen innan efter att få åka in akut när den smärtstillande medicinen mot cystan jag skrev om sist inte längre hjälpte. På onsdagen bestämde de att jag skulle opereras och den där cystan skulle tas bort. På eftermiddagen kom Hans åkande ända från Göteborg för att hälsa på mig. Det var jätteskönt att ha honom där att hålla i handen. Det visade sig att jag inte alls hade en cysta utan att det var äggledaren som hade vridit sig kring sig själv så mycket att den gått sönder och svullnat upp och helt enkelt var helt förstörd. De tog bort den. Tur att man klarar sig med en, för det gör man tydligen. Men det är inte utan att man börjar fundera och tänka en del.
Torsdag kväll kom mamma och pappa och hämtade mig och jag fick åka hem och bli ompysslad av dem. På lördagen kom Hans och vi åkte hem till stan. Så nu är jag för ovanlighetens skull inte i Jönköping fastän det är en vardag. Jag är sjukskriven resten av veckan och det är jätteskönt för jag är så trött!
Det blev en ganska kortfattad sammanfattning av vad som hänt sedan sist jag skrev, men inlägget blev ju ändå rätt så långt. Jag kanske fyller i med en del jag har hoppat över någon annan gång. Vi får se.
I sjukhussängen hade jag hamnat kvällen innan efter att få åka in akut när den smärtstillande medicinen mot cystan jag skrev om sist inte längre hjälpte. På onsdagen bestämde de att jag skulle opereras och den där cystan skulle tas bort. På eftermiddagen kom Hans åkande ända från Göteborg för att hälsa på mig. Det var jätteskönt att ha honom där att hålla i handen. Det visade sig att jag inte alls hade en cysta utan att det var äggledaren som hade vridit sig kring sig själv så mycket att den gått sönder och svullnat upp och helt enkelt var helt förstörd. De tog bort den. Tur att man klarar sig med en, för det gör man tydligen. Men det är inte utan att man börjar fundera och tänka en del.
Torsdag kväll kom mamma och pappa och hämtade mig och jag fick åka hem och bli ompysslad av dem. På lördagen kom Hans och vi åkte hem till stan. Så nu är jag för ovanlighetens skull inte i Jönköping fastän det är en vardag. Jag är sjukskriven resten av veckan och det är jätteskönt för jag är så trött!
Det blev en ganska kortfattad sammanfattning av vad som hänt sedan sist jag skrev, men inlägget blev ju ändå rätt så långt. Jag kanske fyller i med en del jag har hoppat över någon annan gång. Vi får se.
Man klarar sig hur bra som helst med bara en! Mamma har bara en och hon har ju fått både mig och Peter. Ringer dig ikväll som jag skrev förut. Puss och kram. Ta det lugnt gumman.
Postad av
Anonym |
25 oktober, 2005 11:09
Oj, det lät lite läskigt, men verkar ju ha slutat bra!
Postad av
L |
26 oktober, 2005 23:28