När ska jag lära mig?
Åter igen visar det sig hur onödigt det är att gå och oroa sig, och ta ut svårigheter i förskott. Första timmen på jobbet på måndag morgon räckte för att det mesta av oron för denna veckan skulle gå över. Utan att närmare gå in på vad jag oroat mig över, och vad det fick för lösning, så är det bara att än en gång konstatera att:
1: Det finns andra som tänker också. Man måste inte hålla koll på allt själv.
2: Det är lättare att se problem än lösningar (för rätt ofta står andra för lösningarna, speciellt om man är ny på ett ställe, se punkt 1). Det betyder däremot inte att det finns fler problem. Snarare tvärtom.
3: Förkylningar kommer alltid olämpligt.
Hmm, den där tredje punkten hörde visst inte ihop med de två första, men den är onekligen sann.
Och för er som tror att jag slappar på jobbet, så kan jag väl på sätt och vis hålla med, men egentligen inte. Jag behöver nämligen gå ner och fråga driften om lite saker för att komma vidare, men de har skiftavlösning just nu, så det skulle vara ganska dålig timing.
1: Det finns andra som tänker också. Man måste inte hålla koll på allt själv.
2: Det är lättare att se problem än lösningar (för rätt ofta står andra för lösningarna, speciellt om man är ny på ett ställe, se punkt 1). Det betyder däremot inte att det finns fler problem. Snarare tvärtom.
3: Förkylningar kommer alltid olämpligt.
Hmm, den där tredje punkten hörde visst inte ihop med de två första, men den är onekligen sann.
Och för er som tror att jag slappar på jobbet, så kan jag väl på sätt och vis hålla med, men egentligen inte. Jag behöver nämligen gå ner och fråga driften om lite saker för att komma vidare, men de har skiftavlösning just nu, så det skulle vara ganska dålig timing.
