Måndag - vecka två på nya jobbet
Idag var det så dags att för första gången prova på det där med att åka hemifrån och veta att man inte kommer tillbaka förrän om 5 dagar. Det kändes väl sådär, men som sagt, det hade varit ännu värre att åka redan på söndag kväll. Bussturen gick bra, men det var kallt! Hade gärna haft en filt att vira in mig i.
Strax efter tio var jag på jobbet. Det kändes lite konstigt sedan när det var lunch redan efter två timmar. Fast sedan var jag kvar nästan till halv sju, så det blev en lång dag ändå. Blev insatt i projektet jag ska jobba med lite kort, och har börjat kika så smått på det. Vet faktiskt inte riktigt vad jag har ägnat dagen åt. Det kändes bra när jag var på jobbet, som att jag hade att göra, men nu känner jag mig helt värdelös som inte fick något gjort. Det är väl likt mig att älta sådana här oviktiga saker. Skulle gärna få tips på hur man kan låta bli! Egentligen vet jag ju att jag tänker oförnuftigt. Vad kan de förvänta sig av mig första dagen? Jag tyckte ju jag gjorde vettiga saker när jag höll på! Och varför, varför ska jag förresten gå och grubbla på det här när jag inte är på jobbet?! Bättre att tänka på annat nu och ta nya tag imorgon, när jag förresten ska göra helt andra saker. Jo, jag vet allt det där, men det hjälper inte. Jag ältar ändå och jag avskyr den här känslan!
Efter jobbet har det mest blivit lite småfixande, skruvat åt sadeln på cykeln, sköljt av joggingskorna, packat upp "helgväskan", och så har jag pratat länge i telefon både med mamma och med Hans.
Strax efter tio var jag på jobbet. Det kändes lite konstigt sedan när det var lunch redan efter två timmar. Fast sedan var jag kvar nästan till halv sju, så det blev en lång dag ändå. Blev insatt i projektet jag ska jobba med lite kort, och har börjat kika så smått på det. Vet faktiskt inte riktigt vad jag har ägnat dagen åt. Det kändes bra när jag var på jobbet, som att jag hade att göra, men nu känner jag mig helt värdelös som inte fick något gjort. Det är väl likt mig att älta sådana här oviktiga saker. Skulle gärna få tips på hur man kan låta bli! Egentligen vet jag ju att jag tänker oförnuftigt. Vad kan de förvänta sig av mig första dagen? Jag tyckte ju jag gjorde vettiga saker när jag höll på! Och varför, varför ska jag förresten gå och grubbla på det här när jag inte är på jobbet?! Bättre att tänka på annat nu och ta nya tag imorgon, när jag förresten ska göra helt andra saker. Jo, jag vet allt det där, men det hjälper inte. Jag ältar ändå och jag avskyr den här känslan!
Efter jobbet har det mest blivit lite småfixande, skruvat åt sadeln på cykeln, sköljt av joggingskorna, packat upp "helgväskan", och så har jag pratat länge i telefon både med mamma och med Hans.
