« Tillbaka till huvudsidan | Föregående inlägg: Blåbärsfrossa » | Föregående inlägg: Tjörn » | Föregående inlägg: Ny klänning » | Föregående inlägg: Släktforskning » | Föregående inlägg: Ett rum i Jönköping » | Föregående inlägg: Italien » | Föregående inlägg: När någon mår dåligt » | Föregående inlägg: Seg dag » | Föregående inlägg: Dans på logen » | Föregående inlägg: Chips »

Jag har blivit galen

Jo, det är sant. Jag bara släktforskar och tränar. En gång i tiden var jag en social människa, men nu... Och det är inte alls att jag gnäller på att jag känner mig ensam eller så, utan jag väljer ju själv. Jag sitter ju många, många timmar med släktforskningen och tycker det är roligt. Så lite galen har jag blivit. Det är ju inte ens mina släktingar. Är i alla fall tillbaka i stan nu. Och imorgon kommer min älskling hem!!! Längtar, längtar, längtar!

Om det nu inte är dina släktingar, varför forskar du om dem då? :)Och jag lovar, du är inte galen. Lite besatt bara :).

Det är Hans släktingar. Mina egna har mina föräldrar släktforskat så mycket på, så det kändes inte roligt. Det är bara sådant som är antingen svårt eller tråkigt kvar där.

Kommentera mera!