« Tillbaka till huvudsidan | Föregående inlägg: Huvudvärksväder » | Föregående inlägg: En lite annorlunda dag » | Föregående inlägg: Glömde » | Föregående inlägg: Stolt över syrran » | Föregående inlägg: Bokat och klart » | Föregående inlägg: Tomt på kontoret » | Föregående inlägg: Den 18 januari 1980 » | Föregående inlägg: Stillestånd » | Föregående inlägg: Dagens träning » | Föregående inlägg: Sista augustihelgen »

Dunkadunkat fortsätter

Man sover sådär när man drömmer att någon slår en i bakhuvudet med en klubba, dunk dunk dunk, hela natten. Vaknade vid femtiden och då hade huvudvärken fortfarande inte slutat. Det har den inte nu heller, men har övergått till en molande känsla av mosad banan i hela huvudet. Receptionisten på jobbet var i alla fall jättesnäll och tyckte så synd om mig när jag ringde och sjukanmälde mig.

Undrar förresten vad det är som är fel. Spänningshuvudvärk brukar släppa när man somnar. Migrän brukar dunka i halva pannan, inte i nacken. Trodde först det var vädret, men det borde väl också ha släppt vid det här laget. Hoppas, hoppas inte att det är ännu en omgång förkylning eller nåt sånt. Hur ska jag då kunna vara i form till Lidingöloppet?!

Jag tycker också synd om dig.
Läser din blog(g) ganska regelbundet. Hoppas att dunkdunket försvinner.
Pappsen

Kommentera mera!