Somliga dagar
Somliga dagar måste man bara få klaga och gnälla lite, fastän nästan hela dagen har varit riktigt bra.
Efter jobbet cyklade jag glatt iväg till träningen, som jag liksom såg extra mycket fram emot eftersom det förmodligen var den sista på Friskis för den här säsongen. Det började bra. Jag kände mig urstark på skivstångspasset. Sedan cyklade jag i kanske 10 minuter innan jag avbröt passet därför att jag helt enkelt fick så ont i en ganska känslig (kvinnlig) kroppsdel. Det brukar vara lite obekvämt med spinning just när jag har mens, men idag var det verkligen helt outhärdligt! Ja, ja, jag hade i alla fall fått mig ett ordentligt pass styrketräning.
Sedan skulle jag - just det - cykla hem också. Aj aj, fast man sitter nog lite annorlunda på en vanlig cykel för det gick bättre i alla fall. När jag kom till Dunkehallavägens backe upp mot Dalvik klev jag av och ledde cykeln. Då började det regna. Så när jag kom upp för backen var sadeln helt våt och jag helt kall med våta jeans. Fast då var det ju inte så långt kvar hem, så jag tänkte att jag lika väl kunde leda cykeln sista biten också. Jag hade ju absolut inte bråttom. Tror ni inte det börjar hagla?
Nu är jag åtminstone mätt och belåten.
Efter jobbet cyklade jag glatt iväg till träningen, som jag liksom såg extra mycket fram emot eftersom det förmodligen var den sista på Friskis för den här säsongen. Det började bra. Jag kände mig urstark på skivstångspasset. Sedan cyklade jag i kanske 10 minuter innan jag avbröt passet därför att jag helt enkelt fick så ont i en ganska känslig (kvinnlig) kroppsdel. Det brukar vara lite obekvämt med spinning just när jag har mens, men idag var det verkligen helt outhärdligt! Ja, ja, jag hade i alla fall fått mig ett ordentligt pass styrketräning.
Sedan skulle jag - just det - cykla hem också. Aj aj, fast man sitter nog lite annorlunda på en vanlig cykel för det gick bättre i alla fall. När jag kom till Dunkehallavägens backe upp mot Dalvik klev jag av och ledde cykeln. Då började det regna. Så när jag kom upp för backen var sadeln helt våt och jag helt kall med våta jeans. Fast då var det ju inte så långt kvar hem, så jag tänkte att jag lika väl kunde leda cykeln sista biten också. Jag hade ju absolut inte bråttom. Tror ni inte det börjar hagla?
Nu är jag åtminstone mätt och belåten.
