Nya jobbet
Jag får väl ta och skriva lite om det nya "jobbet". Sedan drygt tre veckor tillbaka doktorerar jag på Chalmers. Institutionen heter Energi och miljö, och min avdelningen heter Värmeteknik och maskinlära. Det var det lätta att berätta om.
Det som kanske är mer intressant, men som är desto svårare att beskriva är hur det känns, om jag trivs, om det är så bra och roligt som jag hoppats. Det finns jättemycket som är riktigt bra. Arbetskamraterna är trevliga. Vi ska förresten ha kräftskiva imorgon. Det övergripande ämnet - energi och miljö - är intressant, aktuellt och engagerande. Min handledare verkar bra, men ofta upptagen och på resande fot.
Fast den dominerande känslan just nu är osäkerhet, osäkerhet kring vad mitt projekt innebär, osäkerhet kring vad det är konkret jag ska göra, osäkerhet på om jag kommer att klara av det, osäkerhet kring om jag kommer ihåg tillräckligt mycket från studierna. När jag blir sådär osäker så känns inget riktigt bra, men jag vet ju att det är så jag funkar. Egentligen vet jag att det inte finns något jobb jag skulle trivas riktigt bra på efter bara 3 veckor. Så då känns nog det här bra i alla fall. Jag har ju velat doktorera så länge, och det är väl inte så konstigt att när man väl får chans att leva efter sina drömmar så känns det ganska vardagligt trots allt.
Det som kanske är mer intressant, men som är desto svårare att beskriva är hur det känns, om jag trivs, om det är så bra och roligt som jag hoppats. Det finns jättemycket som är riktigt bra. Arbetskamraterna är trevliga. Vi ska förresten ha kräftskiva imorgon. Det övergripande ämnet - energi och miljö - är intressant, aktuellt och engagerande. Min handledare verkar bra, men ofta upptagen och på resande fot.
Fast den dominerande känslan just nu är osäkerhet, osäkerhet kring vad mitt projekt innebär, osäkerhet kring vad det är konkret jag ska göra, osäkerhet på om jag kommer att klara av det, osäkerhet kring om jag kommer ihåg tillräckligt mycket från studierna. När jag blir sådär osäker så känns inget riktigt bra, men jag vet ju att det är så jag funkar. Egentligen vet jag att det inte finns något jobb jag skulle trivas riktigt bra på efter bara 3 veckor. Så då känns nog det här bra i alla fall. Jag har ju velat doktorera så länge, och det är väl inte så konstigt att när man väl får chans att leva efter sina drömmar så känns det ganska vardagligt trots allt.
